Min identitet
Har tänkt mycket fram och tillbaka hur jag vill eller inte vill göra med mitt hår. Har ju som som jag visat bilder på tappar fläckvis där strålningen tagit. Går fortfarande "gömma" och lägga över det andra håret och jag kan sätta upp i en tofs inacken utan at det syns allt för mycket. Ena stunden vill jag raka av mig allt och skaffa peruk. Blir galen av att det ligger hår överallt efter mig och tussarna flyger. Ena stunden så tänker ja ja Julia det är hår det får väl se ut som der gör och jag får väl göra det bästa av det.Önskar lilla Julia kunde hjälpa mig. önska jag var lite mer som lilla Julia. Hon rakade av sig sket i vad andra tyckte. Skaffade peruk men den var obekväm, kliade och var varm så den andes inte. så skit i det hade hon nog sagt. Och första gången fick det bli tatueringar med nyckelpigor på huvudet det räckte. Hehe skönt och sido.
Har också tänkt mycket på när jag var och är på sjukjuset vad man inte känner sig som sig själv när man får sjukhusets kläder på sig. Det känns som att varje plagg från sjukhuset som åker på ju mer av identiteten åker av. Och det är som att jag både ser och verkligen får se hur sjuk jag är när jag kollar mig i spegeln. Det är konstigt hur en sån sak kan göra så mycket.