Tänkte berätta lite mer kring hela processen hur jag hamnade där jag hamnade eller vad man ska säga. Från början började det med att jag sökte vård för att jag trodde där och då att jag fått vanlig öroninflammation. Sökte till vårdcentralen och andra lika aktörer. Fick då öronproppar i flera gånger, antibiotika tabletter samt nässpray med kortison. Men blev inte bättre av detta. Der är klart att det hela tiden finns i bakhuvudet att det kunde vara någonting allvarligare. Relaterat till att jag har den mutation i mina gener som jag har och att detta genererar att det lättare utvecklas cancer. Men samtidigt måste man ju lita på vården. De sa att det var trångt i mellanörat och att det bildats vätska innanför trumhinna och att detta skulle åtgärdas ”lätt” genom att sätta in ett plaströr i örat. Sagt och gjort. Men det blev inte bättre. Men jo med tålamod skulle det bli bättre jag behövde bara ge det tid. Och detta har alltså pågått sedan innan jul. Men fredagen den 22 maj när jag dess utom fick halvsidesförlamning på höger sida blev jag faktiskt rädd. Ringde till min mamma och sambon i panik och vi fick åka till akuten i Karlstad. Där tyckte man att ja med tanke på örat så kunde de vara påverkan på nerverna och eller att de var infektion/ inflammation. Och att detta var ganska ”vanligt”. Ingen röntgen skulle göras tyckte de till en början. Men med påtryckning så fick vi vara kvar på patienthotellet och röntgen för att sedan få röntgensvar dagen efter. Och de tre efterkommande besöken på öron näsa och hals i Karlstad vad det bland det värsta jag varit med om. Förstår att det inte finns något bra fint snyggt sätt att säga ett sådant besked men… att på 15 minuter å så är allt ”klart”. Och dess utom lämnas med 1000 frågor. På röntgen visar en malingsuspet förändring. Men inga andra prover hade tagits. Inget svar på biopsin. Ingen plan för vart jag ska i vårdkedja. Alltså höra till öron näsa hals eller onkologen. I Karlstad Uppsala, Örebro eller Gud vet vart. Kommande veckor efter detta skulle jag väl beskriva som någon form av psykisk terror. Nej ta det med en nypa salt men… att gå och vänta vänta vänta vänta å vänta. Utan svar och det fanns ingen stans jag kunde vända mig för att få se svar jag ”ville ha”. Man kan ju tycka att som patient och utbildning som sjuksköterska att man vill ha varenda detalj. Men för mig är det i huvudsak 3 frågor som är viktigast. Och det är det väl för läkarna också men. Vad det är för typ av tumör, vilken behandling gäller och när ska jag börja med den?
skriven
Denna vänta är tortyr ❤️
Kram från mig o Hans